Anton och jag har snart vart tsm i 3,5 år och bott tsm i 1år och därför kommer jag nu när vi bott in oss möblerat om ex antal gånger och känner oss som hemma lägga upp bilder på våran trevliga trea i Karlskrona

Kan inte fatta att det snart gått ett år ? Bilderna kommer lite senare

Jag vill så gärna, så mycket och ännu mer. Men jag tror att jag vet vad problemet ligger! Att jag sätter ribban för högt! För om jag gör det så blir jag bara ledsen och arg… När jag inte lyckas… Jag behöver bara sätta rimliga mål. Mål som jag kan nå. Mål som jag kan se att om en månad så ger mig de det här resultatet!

Jag vet hur jag är jag sätter STORA överdrivna mål och därför lyckas jag aldrig. Men nu så ska jag verkligen se till att det händer något!

Det måste det göra!

Ja jag vet att man ska älska sin kropp som den är… men det är inte heller hälsosamt att vara så stor som jag har blivit efter allt. Visst jag har gått ner 10 kg. men det är mycket kvar.

Så jag tänker fixa det här nu !

Jag vet att jag den senaste tiden har varit helt totalt lost. Jag vet också att jag den senaste tiden har varit helt gråtfärdig och inte riktigt kunnat lista ut vad jag ska göra, eller hur jag känner!

Men sen sitter jag här och kollar igenom fotoalbum efter fotoalbum på laptopen med bilder på dig och mig, och inser att jag älskar ju dig. Inte som en kompis. Utan som min sambo. Min älskling. Min dragkraft.

Även om vi kanske har en konstig relation, utåt sett, där det ser ut som jag drar den stora lasten så är du en så himla fin och älskar mig för den jag är. Jag har tagit tid på mig och insett att du verkligen är den jag vill dela mitt liv med och du är verkligen min stora kärlek.

Man måste bara få tveka ibland.

Anton du är min fjant, min bästa vän, min smurf och min älskling och jag skulle inte vilja leva en dag utan dig vid min sida! Även om vi bråkar ibland!

Vad tycks? Jag tycker den är rätt läcker !!!

ungefär så går mina tankar just nu… för även om det var jag som frågade om jag som kunde få sova där så bryr jag mig inte ett skvatt just nu…. (jag vet att det låter sååååååå taskigt )  jag ligger under mitt täcke med datorn, gråter, och vill ta mig härifrån men kan inte ? Varför ? Jag vet inte ? Jag vill någon annanstans ? Jag vet bara inte vart ? Jag ligger och gråter för att jag tänker mer på mig själv än vad jag tänker på mina kompisar just nu. Vilket jag aldrig har gjort ? Eller jag tänker inte på mig själv för då hade jag kanske rest mig upp ur sängen och gått härifrån?

Vad är det då jag vill ? Vad är det då jag måste ta tag i?

Förlåt A och R jag är en hemsk människa och jag kommer troligen aldrig bli förlåten för det här från er eller så kommer det ta väldigt lång tid innan … Men Jag kommer inte. Men jag Behöver er hjälp.

Ni har blivit två utav mina närmaste vänner och jag beter mig själviskt nu och jag vet inte hur jag ska göra för att lösa situationen. Jag har behandlat er som skit genom det här då jag knappt har orkat med er. Men jag vill bara säga förlåt. På ett bra sätt jag ska försöka bli bättre. Förlåt.